VM I KÖPENHAMN - VI VAR EN DEL AV CYKELFESTEN MED NÄRMARE 500 000 ÅSKÅDARE
Det var trångt på första parkett när 250 000 människor njöt i solen på VMs avslutande dag med herrproffsens linjelopp
Danskarna bjöd in till suveränt arrangerat cykel-VM och vi cykelälskare kom i tusental. När vi sedan också hade bingo med vädret kunde det knappast bli bättre. Vi svenskar var i majoritet de två första dagarna på linjeloppen, med fredagens damjunior och U-23 herrarnas lopp och lördagens herrjunior och damelitlopp.
På söndagens sensommardag hade alla danskar hittat ut också och då var vi med och slog nordiskt rekord med 250 000 människor som såg ett cykellopp. Underbar trevlig stämning och så långt ifrån fotbollshuliganism som man kan komma.
Att Danmark överhuvudtaget fick chansen att arrangera detta enorma evenemang hänger oerhört mycket ihop med cykelns starka ställning i Danmark i allmänhet och i Köpenhamn i synnerhet. Internationella cykelförbundet utsåg Danmarks huvudstad till "Bike City of the year" och här kan man som svensk cykelälskare bara avundas våra röd-vita grannar. Här nere har vi tre bevis på cyklingens popularitet, hur många har sett en topputrustad cykeltvätt på en svensk Statoil-mack?
Cykeltvätt på Statoil-macken i Virum
Parkeringsgarage för cyklar vid Valby Station
I Danmark ta man med sig cykeln på tåget
På torsdagen 23 september låg det spänd förväntan i luften med starten av linjeloppen dagen efter. Jag och många med mig passade på att känna på stämningen och sträckningen av VM-banan. De 14 km med mållinjen på Geels backe hade stötts och blötts bland idel äde cykeladel. De flesta sa att det skulle vara en lätt bana i den bemärkelsen att det var spurtarna som var favoriter denna gång. Emma Johansson, de svenska herrproffsen och även världens bäste endagscyklist, Phillipe Gilbert, var alla rörande överens om att det inte skulle vara möjligt att splittra klungan och komma hem till mål i en mindre grupp.
En sak var i alla fall säker, det inte ett lätt upplopp med 500 meters motlut med en maxlutning på 6%. Startade man sin spurt för tidigt riskerade man att explodera.
Spurtrakan på VM, Geels Backe, 500 m och 6% i maxlutning - tufft!
Banans hårdaste stigning, Slottsbackens 450 m serpa med 7% max
Det var inte bara jag och massa andra cykelälskare som kände på banan, utan även världens bästa cyklister skulle självfallet rulla runt för att memorera alla kurvor, rondeller, refuger, luriga vägskyltar, trottoarkanter och andra tekniska partier.
Jag hade turen att få ta rulle på britterna med Wiggins, Froome, och storfavoriten Mark Cavendish i spetsen.
Redan denna träningsdag var det enkelt att se hur taktiken skulle bli på söndagens 266 km - Cav låg hela tiden och myste i mitten av gänget med draghästar som David Millar, Bradley Wiggins och Jeremy Hunt framför sig.
Hög kadens, lätta växlar och långa förningar stod på menyn
Brad Wiggins och "The Missile" Mark Cavendish två huvudrollsaktörer
Fredag 23 september och äntligen dags att släppa loss de tävlande cyklisterna. Vi svenskar hade stora hopp på framförallt spurtraketen Jonas Ahlstrand, men efter en vurpa och ha tvingats byta cykel var den dagen förstörd. Svenske mästaren unge friskusen Philip Lindau gjorde ett allvarligt försök att gå loss tillsammans med 6 andra, men klungan höll dom hela tiden på ett kontrollerat avstånd. Vid varvningen inför de sista 14 km var hela gänget återsamlat och sedan var det taktisk körning ända fram till upploppet. Här kom fransmännen likt skjutna ur en kanon och grejade en överlägsen dubbelseger, medans tyvärr svenskarna var långt ned i kön med bäste åkare Tobias Ludvigsson på en blygsam 55 plats. Konkurrensen på VM är som alltid knivskarp men Philip Lindau får överbetyg, men de andra i blå-gult hade vi svenska fans större förhoppningar på.
På lördagen 24 september hade vi svenskar allra störst medaljhopp - dags för damerna med vår världsstjärna Emma Johansson i spetsen. Hela 6 tjejer skulle kontrollera fältet och assistera lagets kapten - Emma. Till att börja med fungerade taktiken perfekt, med minst två svenska tjejer som hela tiden höll kontroll på klungan genom att hålla spets. Bitvis såg det ut som idén var att hålla låg jämn fart och kontrollera så ingen allvarlig konkurrent gick loss. Det verkade som alla i klungan var nöjda med detta och det var bara på sista varvet som det blev några allvarligt menade attacker. Men när man svängde in på det långa upploppet var det en mäktigt stor klunga där de stora favoriterna återigen gjorde upp om det.
Italienskan Giorgia Bronzini upprepade succén från förra årets VM och vann också i år med Hollands Marianne Vos på andra plats. Holländskan kunde inte hålla tilbaka besvikelsens tårar, då detta var 5 gången på raken som hon missade guldmedaljen och alla dessa gånger har det blivit silver! Nästa år på hemmaplan i södra Holland kommer hemmapubliken att försöka lyfta fram henne till världsmästartröjan - var så säkra!
Emma Johansson var efteråt oerhört besviken med sin 14 plats och det visade sig vara helt korrekt att banan inte alls hade gett utslag då hela 43 åkare var med hem i förstaklungan och nästan 100 tjejer var i mål med max 1 minut efter segrarinnan.
Tyskland, England, Holland kontrollerar fältet uppför Slottsbacken
De svenska tjejerna har full kontroll på klungan ända till sista varvet
På VMs sista dag var det dags för herrproffsens mäktiga 266 km. Man startade redan kl. 10.00 mitt i hjärtat av Köpenhamn och idén var ju att helikoptrarna skulle få sina fina turistbilder då den över 200 man stora klungan passerade kända turistråk som Nyhavn, den lilla sjöjungfrun och Strandvejen norrut mot Helsingör. Farten var högt upptrissad och den första timmen hade man 49 km/h i snittfart!
För oss cykelälskare blev det en underbar upplevelse med underbar sensommarvärme med sol och 22 graders värme. Det var "knökat" med 250 000 människor runt hela banan och oavsett vem man höll på var det en skön stämning som lyfte alla cyklister framåt. Bara att få stå vid vägkanten och känna vinddraget när 150 man i klungan susar förbi i 60 km/h slår TV-soffan med hästlängder!
Norrmännen kom med 35 000 högljudda fans
Belgarna byggde upp sin egen lilla stad
Danskarna bar ut soffan på första parkett
Taktiken var lika enkel som stentuff, britterna hade världens bäste sprinter i form av Mark Cavendish, alltså var det bara att leverera honom först när upploppet startade, så var det hans sak att göra klart jobbet. Dessutom hade man en pakt med Tyskland som räknade med sin kraftfulle spurtare André Greipel. Detta innebar att kraftpaket som David Millar och framförallt Bradley Wiggins tillsammans med tempovärldsmästaren tyske Tony Martin höll så stenhårt tempo i spets på klungan så att det helt enkelt var omöjligt att gå loss. Till och med urstarka världsstjärnor som Fabian Cancellara och Philippe Gilbert insåg realiteterna och därmed var det upplagt för en klungspurt.
Här drog Australien igång ett ordentligt uppdrag för sin kanonspurtare, tillika årets vinnare av klassikern Milano-San Remo, Matthew Goss. Britterna var fullständigt slutkörda efter att ha dragit klungan knallhårt i minst 20 mil, men Cavendish var kall och hade massor av krafter kvar. Dessutom hade han taktiken fullständigt klart för sig, han smög med efter australiensarna och väntade på att luckan skulle öppna sig och när den väl gjorde det överrumplade han alla och slog till direkt. Detta till skillnad från de andra spurtkanonerna som var nervösa för längden på motlutet och därför avvaktade för länge.
"The Missile" höll för pressen och gjorde processen kort med de andra när han på tyngsta växeln 53x11! drog uppför hela backen och mycket välförtjänt kunde sträcka armarna i vädret efter ett rekordsnabbt lopp över de 266 km med 46 km/h i medelfart!
Spurtarnas KUNG, Mark Cavendish, i världens finaste cykeltröja!
