Århus - Köpenhamn, 375 km - En nygammal motionsklassiker har återuppstått!

1 september var det dags för mig själv och fem av mina cykelkompisar att agera "testpiloter" och stifta bekantskap med Danmarks största, 6 000 deltagre och längsta motionslopp mellan landets två största städer, Århus på östra delen av Jylland via Odense på Fyn till nordens Paris: Köpenhamn på Själland.
Kanske allra mest spektakulärt var att vi skulle få cykla över Stora Bält Bron (som du ser här ovan på bilden) som binder samman Fyn och Själland. Detta var första gången sedan öppningen av bron 1998 som man stängde av ett helt körfält bara för oss cyklister.

Alltihop började i april månad i år då en av mina rutinerade cykelkompisar ringde upp mig och sa: "Ska vi inte testa på Århus-Köpenhamn nu när man kommer att få cykla över Stora Bält Bron?" Han hade själv kört det på 90-talet när det var färja över Stora Bält.
Lite tveksam var jag allt, med 5 Vätternrundor i minnet. 7,5 mil längre än Vättern - pallar min kropp, mina ben och framförallt min rumpa för denna megadistans? När de snabba tankarna var genomgångna sa jag: "Yes vi kör" efter ca. 24 sekunder. Problemet var att loppet i princip redan då var fulltecknat. Alltså ingen mening att slänga in det här på hemsidan utan jag dundrade ut några mejl och sa att ni måste anmäla er idag! Hux flux var vi sex tokstollar som hade anmält oss.

Nu var det alltså dags att börja förbereda sig och första frågan var: "Hur fort vill du åka?". Man skulle nämligen anmäla sig i en fartgrupp med medelhastighet från 21 km/h till 35 km/h, allt för att hela gänget skulle ha en realistisk möjlighet att nå "slot-tiden" kl. 13-17, då ett körfält var avstängt för alla kämpande cyklister på Stora Bält Bron. Två av oss valde 25 km/h, två 27 km/h, jag själv 30 km/h och Diesel-Janne 32 km/h.

Mäktigt att få dundra över Stora Bält Bron i skön medvind!

BMC-Hans spanar in mellantiden vid depån vid Sörbyhallen på Själland efter 267 km, bara 11,5 mil kvar!

Sen började den mödosamma träningen med långturer för att nöta mil, pröva ut vilka cykelbyxor, handskar och allt annat i utrustningsvis som man skulle palla att ha på sig 12-17 timmar. Först blev det ett par nya ordentligt vadderade cykelhandsklar och efter att ha provat 8 (!) olika sadlar och köpt en ny,
så skiftade jag tillbaka till min gamla klassiska Fizik.
Cykelbyxorna var ett kapitel för sig. Jag hade sex par hemma och på en liten snabbtur på 4-5 mil är ju  jag alla är kanonbra, men, men när det var dags att sitta 7-8 timmar på sadeln insåg jag efter idogt testande att faktiskt inga av dom dög.
Köpa nya, vad välja? Snackade med alla cykelpolare, googlade på nätet och efter massor av vånda slog jag till på ett par Santini som faktiskt har ganska tunn padding men inga sömmar som kan skava. Jag var skeptisk men väl i mål hade jag också gått i mål med mina val av sadel och brallor. Nu behöver jag aldrig mer tvivla på det i alla fall!

Stämningen var kanontrevlig, inget gap och skrik utan emellanåt unisont "FORFRA" dvs. se upp en bil framifrån och "BAGFRA" vilket på ren svenska betyder "Pass op nu skall vi hålla höger", för nu är det någon bil eller lite snabbare cyklister som vill köra om oss.
Danskarna var i grov majoritet och det märks att det är ett cyklande folk, de behärskar cykeln, kör rakt och håller inte på att bromsa i tid och otid. De har tyvärr bara ett märkligt sätt att attackera banan, det är nämligen full sula uppför varje motlut och sedan rullar man ned på andra sidan. Men man får ju skylla sig själv om man går på den lätte och hänger på!
Jag blev lite fundersam när jag hade 36 km/h i snitt, en medelpuls på närmare 85% av max efter 5 mil. Då plötsligt lugnade alla ned sig och de hade kanske precis som jag insett att det nog är läge att spara lite krafter till de 32 mil som är kvar!

På de två första depåerna var det lite rörigt och här insåg man att det fortfarande finns lite barnsjukdomar så här första året. Men längre fram längs banan hade fältet spritt ut sig och stämningen på depåerna var närmast euforisk. Exempelvis när jag och Diesel-Janne svängde in så där lagom mosig på en depå efter dryga 30 mil. Här stod hela byns damer uppradade vid depån och frågade om de inte skulle hålla cykeln medan lokala bandet spelade slagdängor medans vi tog för oss av godsakerna, gick på toa i lugn och ro och till sist med ett i öronen ringande "God tur till Köbenhavn" rullade vidare! När har man sett något liknande på ett svenskt motionslopp?

Danska flaggor och hejande danskar i varenda by, trevligt bemötande i depåerna, sidvind/medvind större delen av loppet och sol sista fyra milen gjorde detta till ett riktigt, riktigt kul lopp. Med inbyggt spurtpris uppför Vejle-serpentinerna, 15 % i maxlutning, vem sa att Danmark var platt?  Och tidscheck över Stora Bält Brons 18 km fanns roliga utmaningar för alla.
Vi var alla mycket nöjda efteråt och hade redan målet satt för start 2013. Lördagen den 7 september är det preliminära datumet för starten och då räknar jag med att vi blir ett stort gäng som utmanar Danskarna i den ädla konsten att låta pedalerna tala. Håll utkik här på hemsidan, info kommer redan nu under hösten, så att vi alla verkligen får plats i detta populära motionslopp mellan Århus och Köpenhamn!