Copenhagen Cycling -
skitkul är bara förnamnet!

I går stod jag, en äldre herre på 56 bast på startlinjen mitt i Köpenhamn med 119 unga hetsporrar och en och annan tidigare proffscyklist exempelvis Flandern Runt vinnaren 1997: Rolf Sörensen. Det var dags för att köra det roligaste motionsloppet på cykel i Norden som finns just nu: Copenhagen Cycling.

En av arrangörerna av loppet är polisen i Köpenhamn vilket bl.a. innebar att 20 MC-poliser med putsade kritvita hojar stod uppradade kl. 07.55 inför vår start 8.00. Vi rullade ut med en superproffsig MC-polis som master, han körde så jämnt och elegant så att man trodde det var autopilot på BMW:n.

Dessa killar gör att man känner sig som en proffscyklist, de spärrar av korsningar, svängar och rondeller så att det bara är att slänga in cykeln och glida förbi 20-30 gubbar. Många är starkare än jag är och då gäller det ju i stället att åka smart och lite tufft och avancera när de andra fegar ur lite. Skitkul är bara förnamnet!

CYKELRESOR.COMS Lars-Inge pustar ut efter det roligaste cykellopet för året- Copenhagen Cycling!

Efter 12 km vred MC-mastern gashandtaget i botten och vilddjuren släpptes fria. Farten gick från 33 km/h till 48 km/h på 50 meter! Jag bet mig fast i styrlindan och höll blicken framåt och funderade på hur länge det skulle fortsätta så här i mysfart! Jag hittade en bra position i mitten och på högra kanten av den numera 100 man + en kvinna stora klungan. Här låg jag fint när det rullade på som snabbast och när farten bitvis gick ned runt 35 passade jag på att avancera. Rätt som det var flög vi in på ett avsnitt där man hade slängt på lösgrus på asfalten och alla började fegköra, vilket innebar ett gyllene tillfälle för mig själv att glida framåt inför kantvinden som jag visste skulle komma.

Snart var det dags för min mardröm, en 3 km lång spikrak Gunde Svan slakmota – usch! Mjölksyran flödade i varenda cell och jag vågade knappt titta på pulsmätaren, aj, aj 178 slag! Men jag känner ju Danskarnas sätt att cykla, fullt ös uppför och på toppen slappnar alla av och slutar närmast att trampa. "Håll ut, håll ut" var mitt mantra och rätt snart svängde vi först höger
och sedan direkt vänster på en bro över vägen. Mycket riktigt det var inte bara jag som tyckte att det var dags att få pusta ut lite och försöka trycka ned lungorna i bröstkorgen igen. Nu rullade vi på platten igen i högt men inte längre crazy tempo.

Anders som urstarkt bombade på i spets på klungan och körde in varenda försök till utbrytning!

Snackade lite med mina cykelkompisar i klungan och meddelade Micke, Patrick, Peter och Niklas att nu var vi på hemväg, halva sträckan var avklarad och likaså de värsta motluten. Anders kunde jag aldrig snacka med, utan han var i hela tiden i horisonten dvs. bland de tre, fyra första i klungan och allt som oftast var han i  spets och bombade på urstark som han är och körde in varenda utbrytning.

Två mycket nöjda herrar! Micke till vänster som tog hem segern i H 50-59 före alla röd-vita danskar och Peter till höger som också han dundrade med förstaklungan in över målstrecket, trots att det i princip var hans första riktiga lopp med härligt avancerad klungkörning!

Jag visste också att nu var det snart dags för ”my cup of tea” dvs. nu var det massor av skarpa 90-graderskurvor och rondeller som väntade på oss. Märkte snart att trettionde rulle inte var optimalt då gummibandseffekten gjorde att efter varje kurva fick man dra en spurt på 150 meter för att nypa rullen. Jag bestämde mig omgående för att det var dags att avancera och efter några kurvor ytterligare låg jag där jag ville dvs. runt tionde rulle. Helt annan känsla här, efter kurvan ställde man sig upp och tryckte till några pedalvarv och så smög man snyggt in i lä på framförvarandes rulle.

Precis då passerade vi ett vägbygge med stygga järnplattor och vassa kanter, första hoppade jag över men den andra missade jag lite då killen framför mig tvärbromsade. 92 km hade passerats och ”Shit” rullade över mina läppar strax efter bakhjulet hade dunsat till. Mycket riktigt, i nästa nedförslut började bakhjulet gunga, med andra ord pyspunka på bakhjulet. Styrde ut åt vänster och så var det bara att slappna av, käkade lite av en bar och började med att titta mig omkring och där stod fyra gubbar till med bakhjulen i handen. Vi hjälptes åt, snackade lite och efter 6-7 minuter började hemresan, från början i ett  lugnt snacketempo. Men efterhand blev det hårdkörning och varför inte tänkte jag och drog av två stycken 5 km-förningar på tröskelpuls och vips var vi på upploppet. Sista 35 kilometerna blev ett rejält träningspass faktiskt med högre snittpuls än de 92 km jag åkte i klungan, trots en betydligt lägre snittfart.

Väl i mål blev det en go öl och varm chili con carne. Gott med  lite riktig mat till skillnad från alla gels, bars och sportdryck. Summeringen visade att Micke, Anders, Patrick och Peter var med förstaklungans första tredjedel och Micke t.o.m. som vinnare i H 50-59-klassen! Vid tredje försöket i Köpenhamn blev det som sig bör ”tredje gången gillt”, starkt jobbat av Micke! Tre gubbar med maskinproblem och en som släppte klungan halvvägs, men rullade in med bra fart ca. en halvtimma efter förstaklungan.

Richard, Patrick och Peter i övre raden. Jag själv, Anders och Micke i den nedre. Alla helnöjda efter Rock'n Roll-cyklingen kring Köpenhamn! Nästa år hoppas vi på ännu mer race-sugna svenskar så att vi på allvar kan ta upp kampen med de röde og hvide Danskarna!
Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.